frokenholmsten.blogg.se

.. utan nu är jag fru Jutman!

 

Jag tänkte berätta om bröllopet som jag upplevde det. Vår underbara, nästintill perfekta dag!

 

Efter massor med förberedelser (som jag kommer att berätta om i senare inlägg) var dagen äntligen här. Naturligtvis vaknade Vincent redan kl 05.50. Bara till att kliva upp och göra frukost. Vi åt frukost och började förbereda oss, dock tog vi det ganska lungt. Vid 9-tiden kom Camilla som skulle locka Stellas hår. Efter det kom Angelica 9.30 och ca 9.50 åkte jag, Angelica och Carro till frissan Anna på Salong Papiljott. Kl 10 var vi på plats och jag var hur lugn som helst. Anna dukade fram mousserande, jordgubbar och godis. Jag fick håret tvättat och sitta i massagestolen. Hur underbart som helst! Angelica och Carro fick sätta fast blomtejp på blommorna jag skulle ha i håret.

 

När Anna fönat och fixat lite med håret skulle löshåret in. Anna gjorde en fantastisk håruppsättning och Carro och Angelica gick loss med locktänger och lockade varandras hår. Vi hade verkligen en jättefin förmiddag! Lunch från Dolcetto innan det var dax för make-up. Anna sminkade mig jättefint! Sedan in i brudklänningen och på med spetsboleron. Jag var en redo brud! Verkligen skumt att se mig som brud i spegeln. Men grymt fantastiskt! Vi sa hejdå till Anna och packade in oss i Angelicas bil som hon täckt in med ett vitt överkast. Att komma in i en bil med min tyllklänning var som att se en tyll-bomb explodera i bilen.

 

Kl 14 hade vi bestämt med vår fotograf Petra Berggren vid Merlo Slott. Där har jag och Anglica busat under hela våran barndom och även delar av min möhippa utspelade sig där. Veckan innan bröllopet hade väderprognosen visat regn och även på morgonen på bröllopsdagen regnade det. Förtvivlad smsade jag veckan innan till Anna, vår toastmadame, att det skulle regna och vi var tvunga att hitta en annan plats att fotas på. Anna hörde av sig bara minuter senare med den glada nyheten att hennes kompis Malin skulle öppna slottet speciellt för oss så att vi kunde fotas inomhus i Merlo Slott!

 

Så när vädret nu var fint passade vi på att fotas både inomhus och utomhus på den plats på jorden som jag känner mig mest hemma. När vi kom fram så hade bara Malin kommit. Anglica släppte av oss och åkte sedan för att göra sig klar och Malin öppnade slottet så jag och Carro kunde vänta inne. Först kom Erling och Irene med brudbukett, Stellas diadem som var täckt med blommor och Martins corsage. Sedan kom Petra, sedan Jesper och till sist kom Martin med barnen. Nu hade flera av oss redan fällt en tår eller två, de första av många den dagen.

 

Martin var så himla snygg. Där och då slog det att han faktiskt blir min man snart! Vi började att fota ute med barnen med oss. Jesper var på plats för barnen och busade med dom som bara han kan. Våra barn verkligen älskar honom! När vi var klara med barnen utomhus så tog Jesper med dem till Kovland och vi fortsatte att fotas. Carro duttade mitt smink hela tiden då jag bara grät mest hela tiden. Mamma och Ida kom förbi och kikade lite oxå. Sedan kom Malin och sa att hon var snart tvungen att åka hem, så vi fotade oss inomhus och fortsatte sedan ute igen. Tiden gick verkligen jättefort och snart var det dax för Petra att åka till kyrkan. Hon ville vara lite före för att hälsa på präst och vårat toastpar, Anna och Kalle.

 

Så kvar vid slottet stod jag och Martin och Carro. Hur nervösa som helst!

 

 

När vi åkte mot kyrkan kom vi på att vi inte druckit vatten och att jag hade otroligt ont i huvudet. Klockan var 15.45 och mer eller mindre alla vi kände längs vägen mot kyrkan var förhoppningsvid på plats i kyrkan. Så vi stannade till och chockade en av Martins barndomsvänners föräldrar och drack lite vatten och tog en huvudvärkstablett.

 

Vi kom fram 15.55. Carro sprang in i kyrkan och vi lunkade sakta dit. Jermunn mötte upp oss och kyrkklockorna började ringa. "Hör ni det där? Det där är era bröllopsklockor som ringer" sa Jermunn. Den känslan glömmer jag aldrig, allt blev så verkligt och jag blev så oerhört rörd ända in i själen. Jag och Martin bara tittade på varandra och sedan gick Delsbo Brudmarsch igång och dörrarna till kyrkan öppnades. Alla stod upp. Alla tittade på oss. Jag försökte att undvika någras blickar då jag förmodligen börjat storböla om jag sett dem.

 

Framme vid altaret. Med den människa jag älskar mest. Med den människa jag ska dela mitt liv med. Förstår ni hur häftigt det är? Att vara helt och hållet säker på att jag vill dela hela mitt liv med honom! 

 

Vi började med psalm 201, En vänlig grönskans rika dräkt. Jag bara skakade i hela kroppen. Efter psalmen började Jermunn prata. Helt plötsligt var det dax! Angelica kom fram och hämtade brudbuketten och jag och Martin svarade "ja!" på om vi ville dela livet med varandra. När vi skulle säga "Jag tar dig.." samtidigt som vi skulle hålla i ringarna tillsammans kände jag mig så otroligt levande, sårbar och lycklig på samma gång. Det är, näst efter mina barns första ögonblick i livet, det bästa minutrarna i mitt liv! Den känslan önskar jag verkligen att alla får uppleva.

 

Att våra barn sprang runt i kyrkan under vigseln var bara underbart. Jag hörde i bakgrunden under vigseln att Vincent satt och sjöng "lilla snigel" och Stella försökte få vår uppmärksamhet ibland, Vincent gjorde även en oförglömlig "tittut" mellan Martins ben samtidigt som Vincent, högt och tydligt, ropade "HEJ"!

 

Efter vi fått våra ringar av varandra skulle Anna och Fredrik sjunga. De framförde Kari Kimmel- Where you belong. Det var fantastiskt och Anna hade nog lite svårt att hålla tillbaka tårarna. Martin höll om mig hårt och vi stod inte bredvid varandra och höll händer, vi kramades istället. Efter sången pratade Jermunn om att det är inte varifrån man kommer, utan var man hör hemma som räknas. Underbara ord av så många anledningar och det gick rakt in i mitt hjärta. 

 

Helt ärligt har jag lite svårt att hålla isär i vilken ordning allt hände.Vi knäböjde och blev välsignade i någon ordning. Jermunn pratade vidare om att det inte finns någon tvekan om var vi hör hemma, och det är med varandra. Vi bad "Fader vår" och sedan skulle Anna och Fredrik framföra sin andra sång. En sång som har blivit vår sång, utan att vi märkt det. Den har bara smugit sig på oss och nu tänkte vi alltid på varandra när vi hör den. Jermunn sa även att det involverade en överraskning och när jag såg Frida med en saxofon förstod jag!

 

Det är nämligen så att när Anna och Fredrik gifte sig så spelades det en hel del saxofon och Martin var heeeelt lyrisk! Och har pratat om det mycket! Jag med förståss för det var ett underbart bröllop med massor av musiker som bytte instrument med varadra och dansade på och spelade samtidigt. Saxofonen var det vi kommer ihåg allra mest.

 

Så då förstog jag varför Malin hade så bråttom hem från Merlo till barnen hemma, hon skulle ju byta av sin fru så att Frida kunde spela saxofon! Och vilket framträdande. Jag bara ryser när jag tänker på det. The wannadies- You and me song. Så GRYMT!

 

Vi sjöng en till psalm, på bröllpsdagen ber vi, och sedan var det dax att gå ut ur kyrkan. Det gick så himla fort allting att jag helt plötsligt var fru! Vi gick först och smet upp i en trappa och gosade lite för att sedan komma sist ut ur kyrkan. Vi möttes av ett hav av såpbubblor i strålande solsken. Heeelt underbart. Vilken känsla!

 

Sedan var det kramkalas och barnen följde med Ilona till hennes dotter som skulle vara barnvakt. Stella var inte helt lätt att få med, men glömde bort det så snart hon satt sig i bilen. Vi kramades och kramades och alla lyckönskade oss och sa grattis. Till sist kände jag mig som en skiva som bara upprepade "tack, tack" hela tiden. Med ett gigantiskt leende som lixom fastnat på mig. Inte ett konstlat leende alls, utan ett verkligen, genuint lyckligt leende! Massor av människor ville fota oss såklart och Petra (som jag inte märkt allt förrän nu) förslog att vi skulle vända på oss så att det inte endast fanns kisande kort på oss. 

 

Mats hade kört fram bilen och det blev en massa hurrande när vi körde förbi. Äntligen var det vi, äntligen är vi gifta!

 

Vad som hände senare skriver jag en annan kväll.